Urs och fy, jag kommer sakna alla så äckligt mycket.
Madde och Adela hade skrivit en låt till oss, då började jag gråta alltså.
Sen hade Matilda och Elena skrivit ett tal.. tror iaf att det var dom, för jag tror inte att lärarna kan komma på såna bra saker.
Då sprack jag verkligen, då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Dom typ "När vi började ettan och skulle släppa ballonger så släppte Anna lite för tidigt bara, men sen dess har det ju gått bra."
Sen sa dom lite om varje person.. och det var så klockrent det dom sa om Alex.
"Och ja, vad man ska säga om Alexander.. tja, det kan ju diskuteras!"
HAHAHAHAHAHAHAHAHAH<3
Men seriöst, jag visste inte om jag skrattade eller grät, det var hur jobbigt som helst. Och så jobbigt att se alla gråta. Alla i klassen och alla lärare, urs.
Sen ropade dom upp oss på "scenen" och då kom Eija med blommor till alla, så gulligt av henne.
Moa och Elena sjöng 9 Crimes, jätteduktiga. Jag grät som en dåre då.
Sen sjöng Elena en sång ensam också, och då började hon gråta så då bara exploderade jag.
Jag har inte fattat än att vi verkligen har slutat, att vi inte är en klass längre.
Att vi inte kommer tillbaka till Ljusterö i höst.
Det känns helt sjukt..
Utanför kyrkan stod alla och grät och kramades och grät ännu mer, herregud.
Mycket tårar och kramar blev det alltså.
Sen åkte klassen - Tilda + Eddie till pizzerian i Linanäs och åt, som man alltid gör.
Sen åkte vi hem.. sen vid 7 träffades vi vid skolan och då åkte vi till Aludden och tältade.
Fast det vart väl inte direkt tälta för mig, för vi la oss i stugan istället.
Alex, Louisa och Linnéa låg i underdelen av våningssängen som står där.
Mårten och Andres låg där uppe.
Jag och Moa fick sova på golvet. På min sovsäck. Med en filt som täcke.
Inte helt ok.
Sen vaknade vi vid 8 och då var alla vakna liksom.. sen låg vi där till typ halv 10, då bestämde vi oss för att väcka dom i tältet och äta frukost.
Sen gick allt väldigt fort.. vi plockade ihop tältet, städade, plockade ihop våra grejer och sen åkte vi.
Fyfan vad jag kommer sakna oss.
Alla lärare stod och sa att vi var den bästa klassen dom hade haft, och att vi spred glädje runt omkring oss.










Inga kommentarer:
Skicka en kommentar