"Gamla" hus och gamla hus

När jag kollade på alla gamla bilder så började jag tänka en massa,
och jag tänkte att det är väl lika bra att jag skriver av mig då.
Dessutom har jag inte skrivit på ett tag, så det är väl bara bra antar jag.

Jag tänker alltid på hur det hade varit om vi bodde kvar på 27:an.
Jag vet att det finns säkert massa dåliga saker med det huset,
eller massa anledningar till varför man inte skulle vilja bo där.
Det ligger långt ifrån vägen, typ mitt i skogen, Tobias dog där blabla.
Men jag var bara 6-7 år när vi flyttade därifrån, så jag har bara bra minnen ifrån det.
Det var så fint, tycker jag.
Mina syskon tycker säkert inte det, men jag minns det som jättefint.
Det var precis lagom stort, och jag älskade altanen.
Allt var så bra.

Och så flyttade vi hit.
Till det här gamla skithuset.
Det finns nog på riktigt inget som jag verkligen tycker om med det här huset.
Visst, det är kul att bo på en gård så att jag kan ha häst här,
men annars finns det inget jag gillar med det.
Det är litet och trångt, men ändå inte på något sätt.
Det är lagom stort antar jag, vi har ju plats för allt,
men det är så lågt i tak och så många rum så det känns alldeles trångt.
Och så är det gammalt. Allt här är gammalt.
Okej det var ju ännu mindre innan vi byggde till, men det känns fortfarande helt.. trångt.
Jag tycker inte om såna här gamla hus, jag vill ha nytt och fräscht.
Jag vill inte behöva gå runt och tänka att det finns spöken här och sånt skit,
det är så jobbigt att gå och vara rädd hela tiden.
Och ja jag vet, "alla är ju inte rädda", nej jag vet.
Men jag är. Spöken och sånt är det värsta jag vet, näst efter hajar och djupt vatten.
Det är som att gå runt i ett sånt spökhus som alla säger "Gå inte in där!"
Och där ska jag bo. Hela. Jävla. Tiden.
Alla säger alltid att "Men ditt hus är ju så mysigt Anna!" eller "Jag älskar ditt hus!"
Ja visst, det är säkert jättefint om man inte behöver vara hela tiden.
Jag tycker inte om det. Jag trivs inte.
Jag längtar tills jag fyllt 18 så att jag kan flytta härifrån.

Okej nu ska jag sluta klaga.
Det är ju trots allt julafton.
Idag kommer farfar över, förhoppningsvis.. Om vi lyckas få honom över gårdsplan.
Ja, han bor precis bredvid oss, men han kan knappt ta sig hit.
Och jag har inte fixat någon julklapp till honom..
Jag funderar på att ta skolfotot och rama in, så han får något iallafall.
Sist han fick det blev han ju så glad att han började gråta, så det kanske går lika bra i år med.
Sen på tisdag kommer det bli fullt här, för då kommer alla.
Ja, verkligen alla.
Alla syskon + ungar, min kusin och hennes son,
och så skulle Moa komma över en stund också.

Herrejävlar.
Såhär mycket har jag inte skrivit på länge, wohoo.
Duktig jag är jao.
Nu är klockan 3 och jag är fortfarande inte trött.
Jag har haft lov i 2 dagar och jag har redan vänt mitt dygn åt helvete... why.
Jaja, nu ska jag.. göra något annat för annars kommer det här inlägget aldrig ta slut.
Hej med er!